Marinmuseum är Sveriges nationella museum för den svenska marinens historia, från 1522 till idag. Mitt i den historiska miljön på ön Stumholmen i Karlskrona sträcker Marinmuseums vackra och omtalade byggnad ut sig på en pir i vattnet, på en plats som i flera hundra år tillhört försvarsmakten.
Marinmuseum har anor från 1752 då Modellkammaren i Karlskrona grundades av kung Adolf Fredrik. Modellkammaren innehöll ett antal skepps- och konstruktionsmodeller som på den tiden byggdes för att testa olika tekniska lösningar och skeppskonstruktioner.
Den nuvarande museibyggnaden på Stumholmen i Karlskrona invigdes 1997 av kung Carl XVI Gustaf. Innan dess låg museet i den gamla skeppsgossekasernen vid Örlogshamnen. Fram till 1963 hette museet Varvsmuseet.
Marinmuseum har närmare 300 000 besökare om året varav runt 50 procent är utländska besökare. Bland de utländska besökarna finns i första hand tyskar och danskar, men också många polska besökare.
Från modellkammare till museum
Adolf Fredrik, den svenske kungen som kanske mest är känd för att det påstås att han åt ihjäl sig på semlor, beslutade 1752 att så kallade modellkammare skulle byggas upp på flottans stationer i Stockholm, Göteborg och Karlskrona. Därmed var fröet till det som långt senare skulle bli Marinmuseum sått.
En modellkammare är främst en samling modeller. I Karlskrona fanns mot slutet av 1700-talet två stycken kammare. Dels en skeppsmodellkammare, som framförallt innehöll modeller av fartyg, men också av byggnadsverk och tekniska anordningar. Dels en artillerimodellkammare, med bland annat modeller av kanoner och ammunition.
Äldre tiders modellkammare hade flera syften. Man använde sig av modeller när man skulle bygga fartyg och annat, och testa hur väl konstruktionerna fungerade. De kunde dessutom användas för att demonstrera olika projekt för kungen och andra med stor makt, eller i utbildningen av kadetter. En del föremål var bara till för att ställas ut.
Skeppsmodellkammaren och artillerimodellkammaren slogs ihop 1929 (i en lokal som fick namnet Varvsmuseum i Karlskrona) och delar av dem visas upp på dagens Marinmuseum. På 1900-talet hade modellkammarna förlorat sin praktiska funktion och idag används föremålen från dem till forskning och för att visas upp för allmänheten.
Marinmuseums moderna historia
De två modellkammarna i 1700-talets Karlskrona är alltså grunden till det som ett par sekler senare skulle bli Marinmuseum. Museet har således en lång och lite brokig bakgrund och det har haft olika lokaler och namn genom århundradena. På 1960-talet hette det till exempel Marinmuseet och Modellkammaren i Karlskrona och 1976 ändrades namnet till Marinmuseum.
Den 28 juni 1997 flyttade Marinmuseum in i en ny byggnad på Stumholmen i Karlskrona efter att museet i drygt 40 år legat i Skeppsgossekasernen vid Örlogshamnen. Marinmuseum ligger på en 145 meter lång pir i vattnet och har en undervattenstunnel från vilken man kan se ett gammalt skeppsvrak med okänd historia.
Idag är Modellkamrarna bara en del av vad som visas upp på Marinmuseum. Här finns till exempel en hall med en unik samling galjonsfigurer och mängder med andra utställningar. 2014 öppnades museets ubåtshall, en egen byggnad där svenska flottans första undervattensbåt Hajen och den 1 000 ton tunga Neptun, aktiv när kalla kriget var mycket frostigt, står. Marinmuseum har också flera andra fartyg, bland annat minsveparen Bremön från 1940-talet och skeppsgossefartyget Jarramas, sjösatt år 1900.
Det som började som två små modellkammare på 1700-talet är idag ett av sydöstra Sveriges största turistmål med hundratusentals besökare varje år. 2015 utsågs Marinmuseum till årets museum i Sverige.
En del av Statens maritima och transporthistoriska museer
Marinmuseum ingår i myndigheten Statens maritima och transporthistoriska museer, SMTM.
SMTM är en statlig myndighet under kulturdepartementet, som arbetar med att bevara, utveckla samt bygga upp kunskaperna om det maritima och transporthistoriska kulturarvet.
SMTM driver och utvecklar även Marinmuseum i Karlskrona, Sjöhistoriska museet, Vasamuseet, Vrak - Museum of Wrecks i Stockholm samt Järnvägsmuseet i Gävle.
