MATS PERSSON, MUSEICHEF: [inzoomning på en målad bild av skog som avtecknar sig mot en blå himmel med stora fluffiga moln, på bilden syns ljusrosa text som lyder: ”Skepp & folk Örlogsstaden Karlskrona”, bilden övergår i en video där museichefen Mats Persson står framför kameran, bakom honom syns suddiga informationstexter] Välkomna till Marinmuseum och invigningen av Skepp & folk, Örlogsstaden Karlskrona. Det här är en berättelse om skeppsbyggeriet i alla sina faser. Det handlar om dåtid, det handlar om nutid, det handlar om framtid. Den 9:e september är det 300 år sen skeppsbyggmästaren [inzoomning på en byst som föreställer Fredrik Henrik af Chapman] föddes. [videon fortsätter tillbaka till Mats Persson som står framför kameran] Och öppningen av utställningen är en del av högtidlighållandet av detta. Den här utställningen visar på skeppsbyggeriets alla faser, från det att eken huggs ner tills dess att produktionen av de stora fartygen sätts i gång. Till dess att de är förbrukade en gång, blir vrak, som dessutom är en del av utställningen.

Det här är berättelsen om Karlskronas framväxt, från en stenig ö ute i skärgården, till en stad, ett myller av människor, funktioner, utveckling. Det som sedermera blev världsarvsstaden, Örlogsstaden Karlskrona. I den här utställningen vill vi lyfta alla de människor som är en förutsättning för den här processen kring att skapa de fantastiska fartygen. Både i själva produktionen, men också kring bygget, samhället runt omkring varvet.

Du kommer nu snart att få möta en del av mina kollegor som har jobbat med den här utställningen för att skapa dess innehåll, välja ut alla föremål de vill visa, alla de fina modellerna. Du kommer också få höra om hur vi kommer arbeta vidare med berättelsen, lägga till, veckla ut. För att med den nya kunskap vi bygger, också bygga utställningen vidare. Så, välkommen, häng med nu.

TEXT PÅ SKÄRM: [inzoomning på en mörkgrön bild med ljusrosa text] ”Visste du att … [inzoomning på en aprikosfärgad bild med mörkgrön text] i Skepp & folk har vi återanvänt så mycket material vi har kunnat från tidigare utställningar fast på nytt sätt!”

JOHAN GUSTAFSSON, UTSTÄLLNINGSPRODUCENT: [bilden övergår i en video där utställningsproducenten Johan Gustafsson står framför kameran, bakom honom syns en suddig informationstext, tillsammans med stora målade svarta streck på väggen, halva bilden upptas av en färgglad, suddig bild på ett halvt skepp] Nu när vi får möjligheten att bygga en ny skeppsbyggeriutställning här på Marinmuseum, så har ju vi otroliga möjligheter att göra den spännande, lärorik, och också full av olika föremål. För att föremålen är ju vår styrka. Men för att komma dit så är vi ju en ganska stor grupp med människor som har olika yrken och olika professioner, som gemensamt ska nå fram till ett resultat som våra besökare uppskattar. Och vi har ju snickare, vi har pedagoger som ska berätta en historia, vi har forskare som ser till att allting blir rätt. Och tillsammans med ett produktionsbolag som gestaltar allt det vi vill, så hoppas jag i alla fall, att den utställning som vi nu står i, kommer att uppskattas av våra besökare.

För att vad vi har gjort är att vi vill ge besökare en möjlighet att uppleva historien. Inte bara genom att läsa på bilder och titta på föremål utan även ta in hela rummet, formgivningen. Allt ifrån att vi har det nästan realistiska torget, man går inte i föremålen, man går nästan in i dokumenten och skapar sig sin egen bild av hur det har varit. För att beroende på vem besökaren är så har ju han sin bild av omvärlden och skapar sig sin egen historia. Och vi ska ju bara ge dem underlaget. För att våra besökare, det är ju framför allt barnfamiljer som kommer hit på semestern, och de vill ju ha en trevlig stund, men också lära sig någonting, förstå någonting och ta med sig härifrån.

TEXT PÅ SKÄRM: [inzoomning på en aprikosfärgad bild med mörkgrön text] ”Visste du att … [inzoomning på en mörkgrön bild med ljusrosa text] samtliga fartygs- och byggnadsmodeller i Skepp & folk är samtida med det de föreställer. Den äldsta från 1600-talets slut.”

LINA MÅRTENSSON, INTENDENT: [bilden övergår i en video där intendenten Lina Mårtensson står framför kameran, bakom henne syns en suddig ritning eller informationstext av något slag] Den här utställningens tema är ju centralt för oss, ett centralt ämne för oss. Våra samlingar, vi har ju väldigt mycket material som kan berätta om skeppsbyggeriets historia och även Örlogsstaden Karlskrona. Därför tycker vi att det är extra roligt att få göra ett nytt grepp på det här ämnet. Få visa nya föremål, nya berättelser, låta dem komma fram. Så här visar vi en hel del föremål som [videon övergår i en inzoomad video på ett rektangulärt silvrigt föremål med träskaft. Ingraverat i änden på det silvriga föremålet är en kunglig krona] aldrig har visats tidigare, eller åtminstone inte på väldigt, väldigt [videon fortsätter tillbaka till Lina Mårtensson som står framför kameran] länge.

Det vi har tänkt extra mycket på här är att vi, förutom de här fantastiska modellerna, som vi även har visat tidigare, nu lyfter fram lite andra föremål. Riktiga föremål som har använts på skeppen, i skeppsbyggeriet, men framför allt av de människor som jobbat på varvet. Det tror vi känns som ett viktigt perspektiv att lyfta fram. Man kommer … man får en större förståelse för hur stora skeppen var och hur det faktiskt var att jobba här. Och framför allt så kommer man ju närmre människorna, och det tycker vi är extra viktigt.

TEXT PÅ SKÄRM: [inzoomning på en aprikosfärgad bild med mörkgrön text] ”Visste du att … [inzoomning på en mörkgrön bild med ljusrosa text] ekvirket var en viktig råvara för skeppsbyggeriet. Det krävdes upp till 2000 fullvuxna ekar för att bygga ett mellanstort örlogsfartyg i slutet av 1600-talet.”

FREDRIK KARLSSON, MUSEIPEDAGOG: [bilden övergår i en video där museipedagogen Fredrik Karlsson står framför kameran, bakom honom syns, i en glasmonter, en stor träkonstruktion av något slag] Hej, jag heter Fredrik och arbetar som pedagog här på Marinmuseum. Vi har ett stort utbud för allt ifrån förskola och upp till vuxenutbildning och universitet. Olika lektioner som förstås grundas i läroplanerna, i vårt ämnesområde, svenska marinens historia, och våra utställningar. Här på museet så kan vi ju arbeta skapande i vår verkstad, vi har föreläsningssalar, vi har förstås hela museets utrymmen för vår verksamhet. Vi kan också arbeta digitalt, ett område som vi har utvecklat mycket under det senaste året.

Ett av de koncept som vi har kört väldigt länge här med, det kallar vi för miniguider. Miniguiderna innebär att vi utbildar elever till att bli guider i museets utställningar. Det bygger mycket på vad eleverna själva vill lära sig och själva vill berätta. De får vistas mycket på museet, de får skapa sitt eget guidemanus, och när de är redo så bjuder vi in deras familjer för en uppguidning. Och det brukar bli mycket folk och stolta lärare och stolta föräldrar, som får lära sig nya saker som deras barn berättar. Den här nya utställningen, Skepp & folk, Örlogsstaden Karlskrona, den både kompletterar vårt utbud mot skolan, men också ger möjlighet att skapa helt nya saker. Det som den framför allt bidrar med, det är mänskliga aspekter. Hur hade kvinnor och barn och män det förr i tiden? Olika yrken? Hur var deras liv?

Vi har ett tydligt världsarvsfokus i den här utställningen vilket också underlättar den, att förklara världsarvet Karlskrona, som är både geografiskt stort och tidsmässigt stort och innehåller väldigt mycket. Här finns en tydligare, där vi lyfter fram skeppsbyggaren Fredrik Henrik af Chapman, med hans modeller och hans verksamhet, och speglar det mot andra skeppsbyggare. Vi har också ett nutid- och framtidsperspektiv med varvet och varvets verksamhet, nu och i framtiden. Så här finns väldigt mycket att erbjuda, som kommer att fortsätta utveckla museets pedagogiska verksamhet.

MÄRTA KARLSSON, MINIGUIDE: [kameran panorerar över en skeppsmodell i en glasmonter och övergår i en video där miniguiden och skoleleven Märta Karlsson står framför kameran, bakom henne syns, i en glasmonter, en stor skeppsmodell i trä som visar skeppets insida] Hej, jag heter Märta och går i årskurs 9 på Jändelskolan. I årskurs 7 så var vi här och miniguidade då. Första dagen fick vi information för varje utställning här, och sen fick vi gå runt och kolla själva, för att förbereda oss inför att miniguida här för våra föräldrar. Vi började söka information och sen så började vi direkt skriva manus som vi då framställde. Det var väldigt kul och man lärde sig väldigt mycket eftersom man … det är ganska stort och man fick gå runt själv. Jag fick välja … jag valde fyra saker att prata om, och en av de sakerna var galjonssalen där ute och pratade om dem. Det var väldigt kul där ute och man hördes väldigt bra när man pratade där, framför sina föräldrar. Mina syskon har då varit här och guidat, så jag visste lite om Marinmuseum innan. Ja, det var väldigt kul och i stället för att sitta då i skolan och jobba.

MALIN JOGMARK, VERKSAMHETSUTVECKLARE: [kameran panorerar över en stor, gammal karta, med texten ”General model af Carlscrona, och övergår i en video där verksamhetsutvecklaren Malin Jogmark står framför kameran, bakgrunden är densamma som när museichefen Mats Persson talade, bakom henne syns suddiga informationstexter] Örlogsstaden Karlskrona blev ett av Unescos världsarv 1998. En del av motiveringen för det var att Karlskrona är den bäst bevarade örlogsstaden. Men vad betyder då det? Jo, örlog betyder krig till havs, och Karlskrona grundades för att flottan skulle kunna [kameran filmar ett rullande band, på vilket gamla föremål åker fram, däribland en yxa, en hammare i trä och ett sågblad] bygga, rusta, underhålla och skydda sina fartyg. En örlogsstad är alltså [videon fortsätter tillbaka till Malin Jogmark som står framför kameran] en stad med en flottbas, ett varv och en omfattande verksamhet som är militär: ”Här ska fartyg byggas, här ska bröd bakas för att tas med på långa resor, uniformer ska sys och sjömän ska tränas.” Runt om i Europa byggdes såna här örlogsstäder under 1600-, och 1700-talen. På den tiden var ett lands makt beroende av dess flottas storlek. Handeln över haven behövde beskydd, men att erövra landområden på andra sidan havet var också en viktig uppgift för flottan. Det var framför allt för att säkra råvaror och för att säkra sin makt.

Karlskrona byggdes i stormakten Sverige som nyligen hade erövrat Blekinge från Danmark. För att kunna kontrollera Östersjön och kunna försvara nya angrepp från grannen i söder, så bestämde Karl XI att [inzoomning på en liten landskapsmodell] på Trossö i Blekinge skärgård, ska det byggas en örlogsstad [videon fortsätter tillbaka till Malin Jogmark som står framför kameran] och den nya flottbasen. Genom århundradena byggdes Karlskrona upp som flottbas och som stad. Under 1700-talet var Karlskrona en av Sveriges största städer och var ett betydande centrum för utveckling av skeppsbyggandet. Så även om utvecklingstakten har varierat under tiden sedan dess, har Karlskrona sedan 1680 varit en örlogsstad, där fartyg fortfarande byggs och underhålls, sjömän fortfarande tränas, och forten vaktar inlopp till varv och stad. Men stadens civila liv med kyrkor, torg och viss bebyggelse finns också bevarat. Detta gör att Karlskrona är unikt i världen och utsett till världsarv.

Ja, det finns naturligtvis massor och åter massor att berätta om Karlskronas rika historia [kameran panorerar över informationstext om varvet, bredvid en tecknad bild på skepp i en hamn, med byggnader i bakgrunden] och varför Karlskrona är så [videon fortsätter tillbaka till Malin Jogmark som står framför kameran] unikt som örlogsstad. Det viktiga är ju dock att förstå att andra städer byggdes vid samma tid, [utzoomning från en karta över Rochefort, som är uppsatt bredvid en karta över Norden] som Rochefort och Chatham i England. [videon fortsätter tillbaka till Malin Jogmark som står framför kameran] Och de liknande Karlskrona, de hade samma funktioner och många liknande byggnader och fungerade på ungefär samma sätt. Men på grund av att deras örlogsstäder moderniserades eller i vissa fall förstördes av krig och konflikter, finns de inte kvar lika välbevarade i dag.

Ett världsarv berättar, mer än historien, om dess tillkomst och användningsområde. Ett världsarv bevarar och utvecklar. Världsarven är till för någonting, de är till för att bygga solidaritet mellan människor, för att vi delar samma historia. Och världsarven har vi gemensamt ansvar för. Ett världsarv ska utvecklas tillsammans med de som lever i det och besöker det, och därför är det viktigt att hållbar utveckling och engagemang verkligen präglar arbetet med världsarvet.

Välkommen till Skepp & folk, Örlogsstaden Karlskrona, för att förstå mer om det världsarv som finns här.

MATS PERSSON, MUSEICHEF: [kameran panorerar över en landskapsmodell, och övergår i en video där museichefen Mats Persson återigen står framför kameran, bakom honom syns suddiga informationstexter] Avslutningsvis, varmt välkommen hit till Marinmuseum och se utställningen Skepp & folk, Örlogsstaden Karlskrona, på riktigt. Och ett stort och innerligt tack till alla de medarbetare på vår myndighet, Statens maritima och transporthistoriska museum, som har gjort den här utställningen möjlig. [eftertexterna rullar mot en aprikosfärgad bakgrund]