Papperskorgarna står fortfarande otömda, på bingarna står ännu namnen på hennes sista besättning och den fascinerande stridsledningscentralen finns kvar. Mycket är helt orört sedan den allra sista resan som HMS Västervik gjorde i den svenska marinens tjänst i december 1997. Ett besök ombord är som att kliva in i en tidsmaskin.
Ur samlingarna: Västerviks styrratt
HMS Västervik är ett fartyg som verkligen varit en del av svensk nutidshistoria. I hennes lilla gunrum (matsal för officerarna ombord) förhördes Anatolij Michailovitj Gusjtjin, befälhavare på den sovjetiska ubåten U 137 som i oktober 1981 gick på grund i Gåsefjärden i Karlskronas skärgård. Utan tvekan en av de absolut största nyhetshändelserna i världen under hela 1980-talet och det är lätt att föreställa sig hur förtätade samtalen ombord på Västervik måste ha varit.
Torpedbåten som blev robotbåt
Hon byggdes på Karlskronavarvet och sjösattes i september 1974. Västervik var en av tolv torpedbåtar av så kallad Norrköpingsklass som tillverkades åren 1973-1976. Från början var fartyget beväpnat med en 57 millimeters kanon och sex stycken 53 centimeters torpedtuber. Västervik har en imponerande topphastighet på 40 knop, är 43,6 meter lång och väger 240 ton. Hon drivs av tre stycken gasturbiner på 4 300 hästkrafter var och hade i aktiv tjänst en besättning på 30 personer (14 yrkesofficerare och 16 värnpliktiga).
När U 137:s fartygschef Gusjtjin förhördes ombord på Västervik 1981 var fartyget fortfarande en torpedbåt. Men 1982 byggdes hon om till robotbåt och utrustades med åtta sjömålsrobotar.
Med order att lämna scenen orörd
När Västervik gav sig ut på sin sista resa, en övningsexpedition i december 1997, insåg Marinmuseum att här fanns en möjlighet att kunna bevara ett fartyg som på ett unikt sätt speglar hur det var att arbeta på en svensk robotbåt i slutet av 1990-talet.
När Västerviks sista resa i marinens tjänst var över fick hela besättningen order att lämna kvar egen utrustning och inventarier ombord liksom mer privata ägodelar. Numera ligger Västervik förtöjd vid Marinmuseums kaj och ett besök ombord är fascinerande. Namnskyltarna på bingarna är kvar, i fartygschefens rum sitter fortfarande en barnteckning på väggen, papperskorgarna står otömda och saker från 1997 ligger ännu framme på borden. Idag tillhör fartyget Marinmuseum. Det är delvis avrustat och hemlig utrustning är borttagen, men väldigt mycket är precis som det var när hennes besättning gick iland för sista gången.
Att gå ombord på Västervik för en guidad tur är som att ge sig av på en tidsresa och stiga in i ett fruset historiskt ögonblick.
