När andra världskriget rasade som värst skickades hon och hennes besättning ut på riskfyllda uppdrag, ibland med livet som insats. Idag ligger minsveparen Bremön vid Marinmuseums kaj, öppen för besökare som vill veta mer om hennes fascinerande historia.
Ur samlingarna: Pejlmottagare från Bremön
Hon är döpt efter en fyrplats, Brämön i Medelpad, byggdes på Eriksbergs mekaniska verkstad i Göteborg och sjösattes i juni 1940. Idag lever Bremön ett stilla liv som museifartyg på Marinmuseum i Karlskrona, men hon har haft ett händelserikt och ibland mycket farligt liv.
Bremön är det enda bevarade örlogsfartyget av sammanlagt 14 som byggdes i den så kallade Arholmaklassen åren 1937-1940, alla döptes efter fyrplatser längs Sveriges kust. Hon och hennes systerfartyg var minsvepare och skulle både oskadliggöra och lägga ut minor när andra världskriget rasade som värst, men också hjälpa till med eskorter och hindra främmande fartyg från att ta sig in på svenskt vatten.
Bremön drivs av två ångturbiner på 1 600 hästkrafter var, har en längd på 56,7 meter och är 7, 6 meter bred. Fartyget är beväpnat med två kanoner och under sin tjänstgöring i marinen hade det 40 minor och 50 sjunkbomber ombord.
Bremön var en segregerad värld. Det vanliga manskapet levde trångt och hade en kock på fyrtio personer. Det tre officerarna hade jämförelsevis gott med utrymme och tillgång till egen kock och hovmästare.
I tjänst när Europa stod i lågor
Krigsåren 1939-1945 innebar stora prövningar för det svenska försvaret, inte minst flottan. Det vimlade av minor på svenskt farvatten trots att vårt land var neutralt, och Bremön och hennes besättning levde ett hektiskt och farligt liv. I november 1941 arbetade fartyget med desarmering söder om Öland när en mina exploderade. Hjälpvedettbåten 282 Libanon, som deltog i arbetet, sprängdes i luften och tio man dog. 1943 var Bremön med och eskorterade flera danska örlogsfartyg som lyckats fly till svenskt vatten. Den spända färden gick i nattmörker med släckta lanternor och Bremöns fartygschef hade fått order att öppna eld om det behövdes.
En viktig uppgift för Bremön under kriget var att skydda handelsfartyg. Risken att utsättas för flyganfall, artilleribeskjutning, torpeder och minor var ständigt närvarande till sjöss, också långt inne på svenskt vatten. Omkring 1 500 svenska sjömän inom handelssjöfarten dog i tjänst under andra världskriget, men siffran skulle vara mycket högre om inte Sveriges flotta varit så närvarande: under krigsåren oskadliggjorde man cirka 4 000 minor runt den svenska kusten och eskorterade omkring 16 000 handelsfartyg.
Undkom skrotdöden
Freden kom 1945, men det betydde långt ifrån att Bremön fick ett riskfritt liv. I flera år efter kriget arbetade fartyget med att röja minor på svenskt vatten. På 1960-talet blev hon moderfartyg till svenska flottans första miniubåt Spiggen. Från 1966 och 14 år framåt fungerade Bremön som utbildningsfartyg på Karlskrona örlogsskolor.
Bremön är den enda minsveparen av Arholmaklass som undkom skrotdöden. 1987 skänktes hon till Marinmuseum och är öppen för besökare under sommarmånaderna. Med inredning, beväpning och annan utrustning i mångt och mycket intakt från krigsåren på 1940-talet är Bremön ett av museets populäraste fartyg.
